I teorin är det enkelt. Paragraferna är tydliga, broschyrerna pedagogiska, kartorna exakta – i alla fall bakom skrivbordet. Men ute i verkligheten finns inga räta linjer. Där följer gränsen en stenmur från 1800-talet, gör en böj runt en myr och försvinner in i ett risigt slyområde där avgränsningen av figurer är ungefär lika klar som vädret i november.
Så hur gör man ”rätt” i en sådan verklighet?
Det är en fråga många skogsägare brottas med – inte för att de vill tänja på reglerna, utan för att de vill förstå dem. Och för att de vill kombinera sunt förnuft med sunt ansvar. Det kräver kunskap, dialog och ibland lite is i magen.
Samtidigt växer förväntningarna. Skogen ska binda kol, skydda arter, ge virke, ge rekreation, och helst allting samtidigt. Och ja, mycket är möjligt. Men då krävs först att vi själva ser möjligheterna till hållbara och rätta lösningar, sedan att vi kommunicerar ut det till den stora massan.
Vi ska absolut ha regler, tydliga mål och hållbara principer. Men vi får inte glömma att varje skog är unik, varje ägare likaså. Det finns ingen blankett som fångar det.
Så låt oss fortsätta göra rätt, men också våga prata om vad rätt betyder i praktiken. För skogen formas inte av paragrafer, utan av människor som bryr sig. Och där har vi i Finland ett övertag, för våra skogsägare och skogsproffs är just sådana människor. Sommarexkursionen som hölls i Fiskars i slutet av augusti behandlade dessa frågor. Efter att vi inte lyckats få tillräckligt många deltagare förra gången vi försökte ordna sommarexkursionen så var det med stor glädje som vi igen fick möjlighet att träffas. Feedbacken efter har varit mycket positiv och visar på att med aktuella och brännande teman har sommarexkursionen en framtid i någon form. Hur formen blir i framtiden är något vi kommer att diskutera under hösten och vintern.
